UTTALANDE 1/1995 - Dnr 01/1995

6 juli 1995 angående miljöargument på bärkassar i plast rörande plastens belastning på miljön

Anmälare

Privatperson

Svarande

Norfolier AS & Co Icopal, Skårer, Norge

Bakgrund till anmälan

Norfolier tillverkar bl a bärkassar i plast. Dessa tillhandahålls bl a detaljhandelsföretag som kan trycka olika slag av reklamtexter, logotyper etc på kassarna. På botten av kassarna förekommer Norfoliers logotype samt en text på norska som i svensk översättning lyder:

“Bärkassen är framställd av miljövänlig polyeten, som är uppbyggt av väte (H) och kol (C). Om den bränns avges bara vatten (H2O)och koldioxid (CO2), alltså inga farliga gaser. Polyeten kan också återvinnas”

Anmälan

Anmälaren har gjort gällande att texten med miljöargument på påsen är felaktig och som grund härför anfört.

Koldioxidutsläpp leder till växthuseffekten i atmosfären. Detta är eventuellt en farlig klimatförändring. Polyeten kan återvinnas endast om det finns källsortering i hushållen som inbegriper separat insamling av polyeten. I de flesta fall finns det inte tillgång till sådan källsortering.

Anmälaren har tillagt att den nederländska motsvarigheten till MER - Stichting Reclame Code - bedömt motsvarande text på en bärkasse som reklam och även ansett texten missledande.

Svaromål

Norfolier har framhållit att polyeten är en energikälla eftersom det används i förbränningsugnar och speciellt i anslutning till värmeåtervinningsanläggningar. Företaget har också upplyst att man under de senaste tjugofem åren tagit om hand polyetenavfall från egna fabriker och att detta används som råvara vid tillverkning av bl a bärkassar och avfallssäckar. Under den senaste tioårsperioden har man dessutom börjat ta hand om polyetenavfall från annan plastindustri och använt detta vid tillverkningen av nämnda produkter. Sedan tre år köper Norfolier in återvunnet polyeten från återvinningproducenter i Norden för att använda detta i sin tillverkning. Under det senaste året har företaget satt igång med insamling av polyeten från butiker och grossistlager och använt detta på samma sätt. Ytterligare insamling från hushållen är dock inte aktuell. Norfolier har också framhållit att polyetenpåsar kommer till användning minst två gånger - dels till att bära hem varor i dels att användas som soppåse.

Företaget menar sammanfattningsvis att man återvinner polyeten. Man har dock förklarat sig bered att ta bort ordet miljövänlig från den aktuella texten samt att i denna ange att “polyeten kan återvinnas”.

MER:s bedömning

Även om någon invändning härom inte anförts från svarandeföretagets sida finner MER anledning att först ta ställning till sin egen behörighet att pröva den i ärendet påtalade texten. Texten har av tillverkaren - Norfolier AS - anbringats i botten av kassar i plast. Kassarna tillhandahålls i detaljhandeln som bärkassar för detaljhandelns kunder. Redan genom sin placering synes texten ha begränsad betydelse som försäljningsargument gentemot detaljhandelns kunder. Flertalet av dem torde överhuvudtaget inte notera texten. Emellertid kan det konstateras att den typ av argumentering varom nu är fråga för vissa detaljhandelskunder kan ha avgörande betydelse huruvida man vill använda bärkassen eller ej. Vidare torde texten trots sin undanskymmda placering kunna ha viss betydelse som försäljningsargument gentemot detaljhandeln. MER, som enligt 3 § i rådets stadgar har att pröva huruvida marknadsföringsåtgärd eller annan åtgärd med anknytning till marknadsföring är förenlig med god affärssed, finner sig därför behörig att pröva den påtalade texten. Texten är att pröva mot bakgrund av Internationella handelskammarens (ICC:s) Grundregler för reklam samt och främst ICC:s Regler för miljöreklam - särskilt dessa regelkällors olika artiklar med krav på vederhäftighet i reklamen.

Enligt artikel 3 i Regler för miljöreklam får uttryck som “miljövänlig” och liknande, som ger intryck av endast ingen eller positiv inverkan på miljön, användas endast om detta kan verifieras med mycket betryggande bevisning. Norfolier har i ärendet inte ens påstått att polyeten, som bärkassen är tillverkad av, har endast sådan miljöpåverkan utan tvärtom erbjudit sig att ta bort detta uttryck ur texten. Uttrycket “miljövänlig” är obestyrkt och strider därmed mot artikel 3 i Regler för miljöreklam.

Anmälaren har hävdat att de koldioxidutsläpp, som förbränning av plastpåsarna ger upphov till, bidrar till den s k växthuseffekten och att denna kan vara en skadlig miljöförändring. Utredningen i ärendet ger inte underlag för en bedömning av vare sig vilken betydelse förbränningen av plastpåsarna kan ha för växthuseffekten eller hur denna eventuella miljöpåverkan skall värderas. MER noterar sålunda endast att några uttryckliga argument avseende växthuseffekten inte förekommer i den påtalade texten.

Dock sägs att förbränningsprodukterna vatten och koldioxid inte är “farliga”. När detta påstående används i samband med uttrycket “miljövänlig” får det närmast uppfattas som att ämnena ifråga inte har någon negativ miljöeffekt och inte medför någon skadeverkan i övrigt heller. Då koldioxidens inverkan på miljön i vart fall synes oklar, måste påståendet i den delen anses obestyrkt och därmed vilseledande enligt artikel 3 i Regler för miljöreklam.

Norfolier har emellertid erbjudit sig att ta bort ordet “miljövänlig” och bara säga att förbränningen ger upphov till vatten och koldioxid, “alltså inga giftiga gaser”. Fristående på detta sätt från argument som “miljövänlig” och liknande ger, enligt MERs bedömning, påståendet endast intrycket att ämnena i sig inte har någon giftverkan eller annan direkt skadeeffekt på levande organismer. Uppfattad på detta sätt finner MER inte anledning till anmärkning mot texten.

De påtalade formuleringarna rörande återvinning av polyeten är att bedöma mot bakgrund av artikel 9 i Regler för miljöreklam där det bl a anges att argument av denna art förutsätter att avsedda metoder är allmänt godtagna eller tillängliga i erforderlig omfattning. Norfolier har i denna del hänvisat till att energiinnehållet i polyeten utnyttjas vid förbränning, att påsarna av hushållen vanligtvis används både som bärkasse och som soppåse samt att företaget gör omfattande insatser för att samla in polyeten från industri och handel.

Om energiinnehållet i betydande utsträckning tas tillvara då polyeten förbränns i värmeåtervinningsanläggningar, kan detta enligt MERs mening betecknas som en form av återvinning. Även om den påtalade texten på bärkassen inleds med ett resonemang om förbränning av plasten står det dock inte klart att den avslutande formuleringen om återvinning avser energiåtervinning genom förbränning. Det ligger tvärtom närmast tillhands att tolka uttrycket “polyeten kan också återvinnas” som syftande på någon annan form än energiåtervinning.

Att kassarna ofta utnyttjas som soppåsar kan i och för sig ses som ett “återbruk”, men knappast av det slag som naturligen förknippas med termen återvinning. De insamlingsinsatser från företaget som beskrivs i svaromålet avser uppenbarligen inte kassarna, men indikerar dock att materialet polyeten i praktiken kan återvinnas.

Sammanfattningsvis kan konstateras att ett opreciserat påstående av innebörd att bärkassarna ifråga återvinns inte visats ha täckning i verkligheten.

Den påtalade formuleringen utgör emellertid inte något påstående om att kassarna faktiskt återvinns i beaktansvärd omfattning. Texten får istället uppfattas så, att polyeten som sådant är ett återvinningsbart material. Enligt MERs mening förutsätter ett sådant påstående, för att kunna godtas, att det finns utvecklade och praktiskt tillämpbara metoder för återvinning. Vad Norfolier anfört får anses gå ut på att så är fallet och Rådet finner inte anledning ifrågasätta dessa uppgifter. Mot bakgrund härav finns det enligt MERs bedömning inte skäl till anmärkning mot formuleringen “polyeten kan återvinnas”.

MERs uttalande

Norfoliers användning av ordet “miljövänlig” som beskrivning av polyeten strider mot artikel 3 i ICCs Regler för miljöreklam och är alltså oförenlig med god affärssed. Detsamma gäller det i förbindelse därmed använda uttrycket “inga farliga gaser”.

MER finner inte anledning till anmärkning mot den påtalade texten på i övriga i anmälan anförda grunder.