Nissan Sverige

2004-06-18

Arkiverat under:

Anmälda av privatperson
Friande uttalanden

Nyckelord

Spara uttalandet:

UTTALANDE 11/2004 - Dnr 05/2004

den 18 juni 2004 angående TV-reklam för bilar med utnyttjande av barn som påståtts strida mot FNs barnkonvention och därmed vara stötande

Anmälare

Privatperson

Svarande

Nissan Sverige AB, Kista
Ombud: Jur kand Patrik Fallberg, Sveriges Reklamförbund, Stockholm

MERs avgörande

MER finner inte skäl till anmärkning mot den påtalade TV-reklamen av de i anmälan angivna skälen.

Bakgrund till anmälan

Nissan Sverige AB har i TV-reklam använt sig av en film med en pojke och en flicka som leker med småbilar. Pojken säger: ”Min bil är mycket coolare än din.” Flickan svarar: ”Säkert. Men min bil har ett speciellt trygghetspaket med tre års fri service, tre års vagnskadegaranti och tre års nybilsgaranti. Och sen har jag faktiskt tio års elektronikgaranti, tolv års rostskyddsgaranti och jättefina krockkuddar.”

Filmen avslutas med en barnröst som säger: ”I trygghetspaketet får du bland annat tre års fri service och tre års vagnskadegaranti. Tryggt va?”

Därefter visas en bild med de garantier i trygghetspaketet som räknats upp samt en bild med Nissans logo och Internet-adress.

Anmälan

Anmälaren noterar att det är förbjudet att sända TV-reklam till barn yngre än 12 år men anser det än värre att, som i den aktuella filmen, små barn utnyttjas i vuxna företagares vinstintresse.
I filmen, som visats i flera TV-kanaler, leker en pojke och en flicka med bilar. Flickan redogör för alla fördelar som följer med hennes bil, som är av märket Nissan. Hon rabblar en lång ramsa, som hon knappast kan förstå mer än några få ord av. Än mindre kan hon begripa att hon utnyttjas för biltillverkarens kommersiella intressen.

Enligt FNs barnkonvention (artikel 32) har barn rätt att skyddas mot ekonomiskt utnyttjande. I TV-reklam som den nu aktuella är barnen fullständigt rättslösa, och en lag som inte skyddar barn mot att utnyttjas i ekonomiskt syfte är en tandlös lag.

Svaromål

Nissan Sverige AB har bestritt att reklamen skulle strida mot ICCs grundregler och till utveckling härav anfört huvudsakligen följande.
Den aktuella filmen bygger på konceptet att på ett humoristiskt sätt skildra två barn som leker med bilar. Filmen är på flera sätt ironisk genom att den för det första skämtar med invanda föreställningar om att det är pojkar som är intresserade av bilar; i den här filmen är det flickan som i allra högsta grad är insatt i bilens tekniska detaljer. För det andra driver filmen med föreställningen att det endast är vuxna som är intresserade av riktiga bilar.

Filmen är utformad på ett sådant sätt att den inte kan sägas bibringa uppfattningen att barnen utnyttjas. Den ger i stället intrycket att barnen i lugn och ro leker med bilar i en riktig bil, som är parkerad i ett garage.
Filmen är förenlig med gällande svensk barnreklamlagstiftning, och det föreligger inte någon omständighet som gör filmen så graverande att det bör ställas högre krav enligt ICCs grundregler. FNs barnkonvention är inte tillämplig, och utformningen av reklamen kan inte i sig anses strida mot god affärssed. Målgruppen för reklamen är vuxna bilköpare i åldrarna 35–65 år och eftersom filmen har ett påtagligt inslag av humor kan målgruppen inte antas uppfatta filmen som stötande.

MERs bedömning

Anmälaren har inte åberopat ICCs Grundregler för reklam, den regelkälla som MER vanligtvis lägger till grund för sina avgöranden, men hennes anmärkningar aktualiserar främst artiklarna 1, 2 och 4. Enligt dessa artiklar gäller att reklam inte får vara stötande samt skall vara förenlig med vad som allmänt uppfattas som god affärssed. I artikel 4 finns regler om reklamens sociala ansvar som bl a innebär att reklam inte får ha eller ge uttryck för en överseende inställning till exempelvis olagliga beteenden. Reklam som på grund av sitt innehåll eller det sätt på vilket den tillkommit strider mot FNs barnkonvention skulle kunna anses strida mot dessa bestämmelser i grundreglerna.

I den av anmälaren åberopade artikel 32 i FNs barnkonvention anges bl a att ”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till skydd mot ekonomiskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara skadligt eller hindra barnets utbildning eller äventyra barnets hälsa eller fysiska, psykiska, andliga, moraliska eller sociala utveckling”. Enligt konventionen är det varje konventionsstats skyldighet att lagstifta samt vidta andra nödvändiga åtgärder för att genomföra denna artikel. Konventionen innehåller således i denna del övergripande normer som avses införlivas och upprätthållas av varje enskilt lands egen lagstiftning.

Rådet konstaterar att det i Sverige finns långtgående regler för hur och när barn får arbeta. I ärendet har inte framkommit något som ger anledning att ifrågasätta att dessa regler inte skulle ha följts vid utformningen av den påtalade reklamen. Även om frågan inte berörts i vare sig anmälan eller svaromål utgår MER från att Nissan Sverige, enligt de rutiner som används i samband med att barn medverkar i eller uppträder som modeller i reklam, inhämtat samtycke från de medverkande barnens föräldrar.

I ärendet har således inte framkommit något som ger skäl till ett antagande att tillkomsten av den påtalade reklamen skulle vara oförenlig med den åberopade bestämmelsen i FNs barnkonvention och av denna följande svensk lagstiftning. Den kan därför inte heller av de i anmälan anförda skälen anses strida mot Grundregler för reklam.