Falkeskogs Delikatesser, Nordqvists Fiskeexport
1997-10-14
UTTALANDE 10/1997 - Dnr 09/1997 och 10/1997
14 oktober 1997 angående användningen av beteckningens ”strömming” vid marknadsföring av fisk
Anmälare
Producentorganisationen Gävlefisk Ekonomisk Förening
Svarande
1. Falkeskogs Delikatesser AB
2. Nordqvists Fiskeexport AB
Bakgrund till anmälan
Såväl Falkeskogs Delikatesser med verksamheten förlagd till Göteborg som Nordqvists med verksamhet i Sölvesborg marknadsför fiskprodukter benämnda ”Stekt Strömming”. På bägge produkternas förpackning anges i innehållsförteckningen att de bl a innehåller ”sillfiléer panerade med rågmjöl”. Under utredningen har det visat sig att Falkeskogs produkt både fångas, bereds och packas av Nordqvists.
Enligt 1 § kungörelse om användande av benämning strömming (SFS 1948:321) fick under namn av strömming i handel föras endast sådan sill som fångats i Östersjön eller Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav. Denna kungörelse var i kraft en bit in på 1970-talet. Enligt Europeiska kommissionens förordning nr 337/97 görs också åtskillnad mellan sill och strömming och fastställs vissa storleksordningar för sill respektive strömming fångad och landad söder respektive norr om 59o 39’.
Anmälan
Gävlefisk har bl a med hänvisning till den nämnda numera upphörda kungörelsen samt till nämnda EU-kungörelse begärt MERs prövning av vilka krav som kan ställas enligt Internationella Handelskammarrens Grundregler för användningen av beteckningen ”strömming”. Gävlefisk har i huvudsak anfört följande.
Strömmingen är den mest framträdande av underraserna till arten sill inom familjen sillfiskar. I ett historiskt perspektiv har man varit mycket noga med att skilja strömmingen från Västerhavssillen. I Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken finns två typer av sill; höstlekande och vårlekande strömming. Strömmingen har en biologisk hemvist, en geografisk hemvist och en kommersiell hemvist.
I biologiskt avseende avviker strömmingen från Västerhavssillen bl a genom att ha större romsäckar respektive mjölke än sillen och därför också mindre muskulatur i förhållande till kroppsvikten. Fetthalten hos strömmingen ligger mellan 5 – 10 procent och hos sillen mellan 10 – 20 procent. Strömmingen har en avsevärt mycket långsammare tillväxttakt än sillen vilket ger en annan struktur på muskulaturen. Antalet ryggkotor hos strömmingen är 55 och hos sillen 57.
Strömming används som benämning på den sillras som fångas i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. Gränsen går vid Blekinge. Strömming fångad norr om Kalmarsund får inte benämnas sill. Från Danzig och nordvart används konsekvent namnet strömming.
De biologiska skillnaderna har medfört att användningsområdena för sillen och strömmingen skiljer sig åt. I vissa produkter som till exempel surströmming måste man till och med ha mager lekande strömming. I en hel del produkter kan sillen fungera som surrogat för strömmingen och vice versa men de kan inte fullvärdigt ersätta varandra. Sillen har sitt största värde och mesta efterfrågan i de allra största sorteringarna medan strömmingen har sitt största värde och efterfrågan i sorteringen 20 – 30 per kg. Detta leder till att olika aktörer försöker fuska med beteckningarna. Det finns till och med de som hävdar att strömmingen endast är en storleksfråga och en tillagningsfråga. Vi kan under inga omständigheter acceptera stekt strömming gjord på sill från Västerhavet som någon sorts varubeteckning och inte heller att sillfilé säljs under beteckningen strömmingsfilé.
Svaromål
Nordqvists har i allt väsentligt hållit med Gävlefisk vad gäller skillnader mellan sill och strömming samt hävdat att de två produkter vars förpackningar Gävlefisk bifogat sin anmälan är gjorda på strömming fångad i Östersjön.
Falkeskogs har hänvisat till Nordqvists svaromål.
MERs bedömning
Den fråga som aktualiseras i ärendet - förutsättningar för användningen av beteckningen strömming på en fiskprodukt - är att bedöma enligt artikel 5 i Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam där det anges att reklam inte får vara ägnad att vilseleda. Gävlefisk har för sin ståndpunkt i ärendet hänvisat till bl a en äldre numera upphävd författning som uppställde relativt detaljerade krav för beteckningen strömming samt till en ännu gällande EU-kungörelse som reglerar vissa storlekskrav för sill respektive strömming fångad och landad söder respektive norr om 59o 39’. De bägge svarandebolagen har genom Nordqvists anfört att de i allt väsentligt delar vad som Gävlefisk anfört om förutsättningar för användningen av beteckningen strömming men också framhållit att de bägge livsmedelsprodukter vars förpackningar Gävlefisk bifogat sin anmälan till rådet lever upp till dessa förutsättningar.
Enligt MERs mening finns det en allmänt omfattad uppfattning och föreställning om att strömming fångas i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken medan sill fångas i Västerhavet. Att mot denna bakgrund och vad som i övrigt framkommit i ärendet beteckna sillfisk fångad i Västerhavet som strömming måste anses vilseledande och stridande mot artikel 5 i Grundreglerna. Enligt vad som framkommit i ärendet är den fisk som förpackas i de bägge förpackningar som Gävlefisk riktat sina anmärkningar mot fångad i Östersjön, Bottenhavet eller Bottenviken. Några skäl till anmärkning att förpackningarna märkts med ordet ”strömming” finns därför inte.
MERs uttalande
MER finner inte skäl till någon anmärkning mot de påtalade förpackningarna på de grunder som anförts i anmälan.