UTTALANDE 18/2005 - Dnr 17/2005

den 4 november 2005 angående kampanjen ”Utan bilen stannar Sverige” som påståtts av flera skäl strida mot god sed

Anmälare

Miljöpartiet de gröna, Stockholm

Svarande

Bil Sweden (Bilindustriföreningen), Stockholm
Motorbranschens Riksförbund, Stockholm

MERs avgörande

MER finner att den påtalade kampanjen utgör ett inlägg i en politisk debatt om energiskatter och ”grön skatteväxling” och att den inte har sådan kommersiell karaktär att den kan prövas av rådet. Anmälan avvisas.

Bakgrund till anmälan

Organisationen Bil Sweden och Motorbranschens Riksförbund (MRF) står gemensamt bakom kampanjen ”Utan bilen stannar Sverige”. Kampanjen har bedrivits på en hemsida med adressen www.utanbilenstannarsverige.se och med annonsering i tidningar runtom i landet. Annonserna har också varit publicerade på nämnda hemsida.

En i kampanjen ingående annons dominerades av rubriken ”Miljöpartiet verkar tro att man kan åka tunnelbana överallt” samt en grafisk framställning som förde tanken till en tunnelbanekarta. På ”kartan” namngavs olika ”stationer”, t ex Ridhuset, Skolan, Jobbet, Matbutiken och Hemma. Under ”kartan” fanns följande text:

Nu börjar ”den gröna skatteväxlingen” gräva djupa hål i plånboken hos vanligt folk. Enligt Finansdepartementets långtidsutredning drabbas en barnfamilj i glesbygden redan före skatteväxlingen av mycket högre bränsleskatt än storstadsfamiljen. Efter årsskiftet kan skillnaden bli så stor som 25 000 kronor!

Att orättvisorna ökar beror på den politik som Miljöpartiet har drivit igenom. Miljöpartiet vill minska bilresandet och verkar tro att det finns tunnelbana överallt i Sverige. Så ser inte verkligheten ut. Utanför städerna är avstånden långa och det finns knappast några alternativ till bilen.

Bilskatten har blivit en glesbygdsskatt. Hjälp oss att upplysa Miljöpartiet om att det inte finns någon tunnelbana utanför Stockholm. Skriv under vår protestlista och gör din röst hörd. Gå in på www.utanbilenstannarsverige.se och delta i uppropet för glesbygden.
Vi måste stoppa den regionala utarmningen så att hela Sverige kan leva. Målet ska vara att bilismen betalar för sina kostnader, inte att den överbeskattas.

Inga fler skattehöjningar för bilisterna – glesbygdsskatten måste slopas!

I kampanjen har också förekommit lokala varianter av annonsen där layouten är densamma och innehållet väsentligen detsamma.

Anmälan

Miljöpartiet har gjort gällande att kampanjen strider mot Internationella Handelskammarens (ICC)Grundregler för reklam samt mot god sed och till stöd för detta anfört i huvudsak följande.

I annonsen påstås att en genomsnittsfamilj i en glesbygdskommun kommer att drabbas av tiotusentals kronor mer om året i bränsleskatt jämfört med en familj i storstaden. Påståendet bygger på den totala bränsleskatten och har ingenting med den gröna skatteväxlingen att göra.

Den skatteökning som regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet bidragit till är 18,5 öre per liter bensin. Detta motsvarar för en normalfamilj som kör 1 500 mil per år i en genomsnittlig bil 124 kronor per år och för en familj som kör 5 000 mil 620 kronor per år. Kostnadsökningen är lika stor på landsbygden som i staden.

De drivmedelsskatter och koldioxidskatter som tas upp i kampanjen har inte något samband med den gröna skatteväxlingen, utan de skatter som man utgår från har beslutats av olika politiska majoriteter under en lång följd av år.

I kampanjen har Bil Sweden med hjälp av försäljningssiffror beräknat snittförbrukningen bensin i varje kommun och därur räknat fram en bränsleskattkostnad för varje invånare. Att använda denna snittförbrukningssiffra är dock ett mycket tveksamt sätt att utnyttja statistik. En stor del av det bränsle som ryms i dessa siffror säljs till trafikanter som bara passerar igenom en kommun – så till exempel förbrukar turister och kommersiella transportörer mycket drivmedel.
När kommunernas snittförbrukning av bensin beräknats har hänsyn tagits till deras storlek. Det innebär att en bilist som bor i en till ytan stor kommun antas köra mer än en som bor i en till ytan mindre kommun. Detta är en synnerligen tveksam utgångspunkt för att beräkna körsträckan, och den saknar grund i faktiskt körbeteende. I själva verket visar flera utredningar att bilar i storstäder körs lika mycket som bilar i glesbygd.

Förutom den mycket tveksamma beräkningsgrunden för hur mycket bränsle som faktiskt förbrukas för privatbilism på landsbygden är jämförelsen missvisande också av andra skäl. I kampanjen jämförs kostnader för att leva på landsbygden med kostnader för att leva i en stad, men man jämför då bara kostnaderna för bränsle. Andra kostnader som påverkar den totala levnadsomkostnaden utelämnas.

Levnadsomkostnadsundersökningar visar att glesbygdskommuninnevånare, efter det att boendet och skatten (bensinskatten inräknad) är betalda, snarare har mer pengar att röra sig med än storstadsbor.

Svaromål

Bil Sweden och Motorbranschens Riksförbund har bestritt att kampanjen skulle strida mot ICCs grundregler och har anfört huvudsakligen följande.

Kampanjen har bedrivits i syfte att belysa och argumentera mot delar av svensk trafikpolitik och konsekvenserna av denna. I de anmälda delarna behandlas vissa av Miljöpartiets förslag som har betydelse för biltrafiken. En första fråga att besvara är om ärendet kan prövas av MER. Den påtalade kampanjen har inte något renodlat kommersiellt syfte och har inte heller några kommersiella förhållanden till föremål.

Kampanjens budskap är tydligt opinionsbildande, och den genomförs endast i syfte att belysa konsekvenserna av politiska förslag som sätts under debatt. Det förhållandet att de annonserande organisationerna företräder företag med kommersiella intressen i bilismen medför inte att det tydligt opinionsbildande materialet är att bedöma som kommersiellt. Avsändarna har inte något som helst intresse av att främja avsättningen av enskilda fordonsmärken, och kampanjen har således inte haft några kommersiella förhållanden till föremål. Kampanjen är skyddad av grundlagarnas regler om yttrandefrihet och en tillämpning av marknadsföringslagen ter sig därför utesluten.

Det sagda utgör i och för sig inte något formellt hinder för MER att pröva kampanjen. Det inger dock betänkligheter om MER skulle göra en prövning som riskerar att inskränka yttrandefriheten som grundläggande demokratisk rättighet. Att inskränka yttrandefriheten inom ramen för egenåtgärder bör kunna komma ifråga bara när framställningen har tydliga kommersiella inslag och det framstår som uppenbart stötande om en tydligt definierad oetisk marknadsföringsåtgärd skulle skyddas av tryck- och yttrandefrihetens skyddssystem. Mot bakgrund av det anförda bör ärendet avvisas.

För det fall MER skulle pröva ärendet i sak har branschföreningarna tillbakavisat att beräkningarna i kampanjen är felaktiga och att budskapet utformats så att mottagarnas kunskapsbrister utnyttjas. Inte heller strider kampanjen mot goda seder. Vidare är de påståenden som gjorts i kampanjen ägnade att väcka berättigad uppmärksamhet när det gäller konsekvenserna av miljöpartiets politik, men kan inte på något vis anses ringakta, misskreditera eller kränka detta.

MERs bedömning

Bil Sweden och MRF har gjort gällande att kampanjen i sin helhet skulle utgöra ett inlägg i en politisk debatt om bensinskatter och ”grön skatteväxling” och att den därför skulle vara skyddad av grundlagarnas regler om yttrandefrihet.

Yttrandefriheten ger varje svensk medborgare rätt att utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder yttra sina tankar och åsikter i vilket ämne som helst. Lagstiftningen begränsar sig emellertid huvudsakligen till sådant som kan hänföras till yttrandefrihetens innebörd och syfte. Framställningar och meddelanden som är av utpräglat eller rent kommersiell natur faller utanför grundlagsskyddet och är därför möjliga att bedöma enligt allmän lag, t ex marknadsföringslagen. Frågan om kommersiell eller icke kommersiell information föreligger får avgöras utifrån framställningens syfte och innehåll. Har den dels ett påtagligt kommersiellt syfte och dels rent kommersiella förhållanden till föremål, dvs avser den en näringsidkares ekonomiska verksamhet eller där tillhandahållna produkter, utgör den kommersiell information och faller utanför grundlagsskyddet.

Grundlagarnas regler skyddar medborgarna endast från sådana åtgärder från myndigheter eller andra allmänna organ som inskränker yttrandefriheten. Det finns inte något lagligt hinder för en viss grupp i samhället att frivilligt, t ex inom ramen för ett egenåtgärdssystem inriktat på gruppens marknadsföring, ålägga sig regler som i praktiken inskränker gruppmedlemmarnas yttrandefrihet. Yttrandefriheten utgör emellertid ett av de viktigaste inslagen i en demokratisk samhällsordning. Det vore därför betänkligt om man, särskilt inom ramen för ett egenåtgärdssystem som avser hela näringslivet, vidtog åtgärder som på ett påtagligt sätt skulle inskränka företagens och de anställdas yttrandefrihet. Mot intresset av en långtgående yttrandefrihet även för företag och deras anställda står dock i vissa situationer det marknadsföringsetiska intresset av att marknadsföring bedrivs i former och med metoder som inte är ägnade att påverka förtroendet för reklam och annan marknadsföring på ett negativt sätt. MER utesluter inte att det undantagsvis kan finnas anledning att tillämpa Grundregler för reklam och andra uttryck för god affärssed på framställningar, trots att de troligen inte skulle kunna prövas enligt marknadsföringslagen eller annan allmän lag med hänsyn till den grundlagsskyddade yttrandefriheten.

Den nu aktuella kampanjen belyser väl de nämnda intressekonflikterna. MER konstaterar att såväl Bil Sweden som MRF företräder företag som har ett direkt intresse av att främja användningen och därmed också avsättningen av bilar. Kampanjen är dock helt inriktad på en diskussion om effekterna av bensinskatten och en ”grön skatteväxling” för bilister i glesbygd. Den skulle visserligen härigenom kunna sägas indirekt ha bilen som föremål, men ett sådant synsätt riskerar att medföra en sådan påtaglig inskränkning av yttrandefriheten som enligt vad ovan sagts vore betänklig.

Mot bakgrund av det sagda finner MER att den påtalade kampanjen utgör ett inlägg i en politisk debatt och att den inte har sådan kommersiell karaktär att den kan prövas av rådet. Anmälan skall därför avvisas.